Att fotografera barn – är det actionfoto eller porträttfoto? Jag vet inte. Men här är lite tips för dig som vill ha bättre bilder på barn.
Förr gick man till fotografen och tog en bild i ateljén. Det var ofta bra kvalitet och bilderna har tålt tidens tand förträffligt, jämfört med den tidens amatörbilder. Men jag tvivlar på att det är den sortens tillgjorda bilder som dagens föräldrar vill ha på sina barn.
När jag gjort researchen för den här artikeln har jag kommit fram till att det verkar finnas lika många tips som det finns fotografer. Så här följer min version.
Platsen för fotograferingen är vald. Uppförsbacke och motljus. (Klicka på bilderna för att se dem i större version).
Inför fotograferingen
Be föräldrarna använda kläder som barnen är bekväma med. Att ta med favoritleksaken kan också vara ett listigt drag. Det är en fördel om kläderna har lugna färger och inte är allt för brokiga.
Om du kan, och det finns vacker miljö, är det ofta en fördel att fotografera utomhus och gärna någonstans där barnen känner sig hemtama. Men om det är så kallt att dunjacka och mössa måste på blir det nog lite för lite av barnen på bild. Då kan det vara bättre inomhus.
Reka stället där fotograferingen ska ske. Försök att hitta någonstans där bakgrunden blir lugn och inte stör så mycket. Det ska helst göras innan föräldrar och barn är redo för fotograferingen. Att låta barn vänta är inte en bra start på fotograferingen.
Jag vill gärna ha rejält med ljus. En fördel med det är att man enkelt kan ha kortare slutartider, vilket är viktigt eftersom det är i leken du får de bästa bilderna. Blixt på kameran är ingen bra lösning. Inte ens som vuxen känner man sig särskilt bekväm med att få en blixt rätt in i ögonen. Inför bilden här intill ställde jag först upp blixtarna som vid vanlig porträttfotografering. Det var inte så lyckat. Ena sekunden är barnen i ett hörn av rummet, nästa sekund i ett annat. Istället ställde jag två blixtar på stativ i varsitt hörn av rummet. Jag tog av paraplyet på den ena och ställde den blixten i taket så det blev mycket indirekt ljus i hela rummet istället.
Det är svårt att veta var den bra bilden kommer att tas. Satsa på jämt ljus, som fungerar oavsett var i rummet barnen är.
Om du fotar utomhus och det är soligt, försök att göra det i morgon- eller aftonsol. Det varma låga ljuset är så mycket bättre. Använd reflexskärm om du har någon som assisterar, eller allra helst blixtar på stativ. Ställ dem i så fall så att du får så brett ljus som möjligt. Saknar du de tillbehören får du förmodligen bästa bilderna en mulen dag när molnen skapar ett mjukt och behagligt ljus.
Undvik att fotografera i medljus. Vuxna kanske kan anpassa sig och låta bli att kisa några sekunder om du ber dem, men jag tänker inte ens försöka förklara för barn vad att kisa är. Bättre då att plåta i motljus och använda blixtar för att lätta upp skuggorna.
Många fotografer vill inte ha med föräldrarna, eftersom dessa ofta kan vara stressade och ingripa oönskat vid fotograferingen. Jag föredrar emellertid det. Det kan vara värt att lägga lite tid på att förklara hur man tänkt och vilken stämning man strävar efter under själva fotograferingen. Dessutom kan det särskilt för mindre barn vara tryggt att ha mamma och pappa med.
Be gärna föräldrarna kontrollera att barnen är rena och fina eller gör det själv så att du slipper extra bildredigeringsarbete och retuschera bort snorkråkor efteråt.
Börja lugnt. Om barnen är mer uppspelade i början kan det bli jobbigare sedan. Jag tog alla bilderna liggande i backen, för att få himlen som bakgrund och bra perspektiv på barnen.
Kameran
Ett sätt att lyfta fram barnen i bilden kan vara genom att använda ett lite kortare tele, 90 – 135 mm, och liten bländare, 1,4 – 4 för att få kort skärpedjup. Du kan till exempel ställa kameran på automatik med bländarprioritet (A) och låta automatiken sköta resten. Se upp så att inte tiden blir för lång. Jag vill ha minst en hundradels sekund för att inte bilderna ska bli oskarpa.
Med spotmätning kan du enklare styra exakt var skärpan ska ligga, men det kan ju vara en personlig preferens. Med ett 135 mm tele kan det dock vara en fördel. Jag rekommenderar inte manuell skärpa, eftersom barnen har tendens att röra på sig.
Vid själva fotograferingen
Ta ett djupt andetag och slappna av. Ta din tid. Som vid all fotografering är tålamod och lugn viktigt. Även om barnen går på turbofart och du kommer att få fullt sjå att hänga med så är lugn och harmoni avgörande. Du kan påverka barnens humör annars.
Barns tålamod är kort. Om de inte gör något kan blicken vandra och om de är flera är de snabbt engagerade i andra saker. Att göra en lek av något slag, som håller dem kvar på ungefär samma ställe kan vara lösningen. Att ibland stå, ibland sitta är en fördel.
Stoppa gärna något i händerna på barnen. En pinne eller en blomma kan räcka. Fotografen kan behöva någon sekunds paus emellanåt och då kan en blomma komma väl till pass. Men det är ju bra det är något man inte blir smutsig av. En för stor leksak kan ju också ta över motivet.
En lek där man kan stå ibland kan vara till nytta. För dessa bilder använde jag en 100-400 telezoom på ca 100-150 mm brännvidd och en portabel blixt på stativ.
Två barn kan vara lättare att fotografera än ett. De har ju möjligheten att leka och då kan det bli intressanta bilder. Fyra barn? Ja då kan du vara lycklig om du lyckas ta en enda bild då alla ser vettiga ut samtidigt.
Det är svårt att instruera barn. För en vuxen person kan man förklara vad man vill. Om man vill att ett barn ska se lyckligt ut kan man kanske be det tänka på sin favoritefterrätt eller favoritgodis. Att säga ”se lycklig ut” resulterar troligtvis i stor förvåning. Istället för att säga ”titta in i kameran” kan det vara bättre att göra grodhopp eller göra roliga ljud. Men bli inte förvånad om motivet gör detsamma. Man får försöka hitta andra sätt att kommunicera, men se upp så att det inte blir hetsigt eller stressigt.
Visa gärna bilder du tagit i kameran så alla förstår vad som är på gång. Även små barn kan förstå att kameran inte är farlig utan bara gör bilder.
Det kan bli rejält rörigt när barnen får lite fart. Var redo för snabba förändringar.
Ta gärna bilden liggande eller i ögonhöjd på barnet.
Ta inte själv finkläder när du ska ägna dig åt barnfotografering. Du kanske måste krypa ner i sandlådan för att få rätt bild.
Glöm inte att gå nära, men inte för mycket. Jag skulle också bli rädd om en ful gubbe kom för nära.
Efter fotograferingen
Jag föredrar alltid att fota i Raw-formatet. Med det kan man göra så mycket mer i efterhand. Jag har i exemplen till den här artikeln skruvat upp skärpan och ner briljansen. Det senare för hudtonernas skull. Det kan även vara användbart att måla oskärpa på vissa delar av motivet. Att applicera oskärpa runt motivet kan också vara bra.
Juridiskt och rekommendabelt eller inte
Det är nästan alltid bäst att ta kontakt och berätta vad man vill och hur man ska använda bilderna, när man ska plåta människor.
Ska bilderna användas för reklam måste båda föräldrarna ge sitt samtycke skriftligen.
Normalt vill jag ha minst en förälders samtycke till att fotografera enskilda barn. Barn på offentlig plats, som på gatan eller i lekparken är lagligt OK att fota. Men var uppmärksam på om någon förälder eller liknande undrar vad du håller på med. Ta i så fall kontakt och berätta. Respektera alltid om någon ogillar att du fotograferar. Livet är fullt av fantastiska motiv, så om du måste slopa en bild är det inte hela världen.
Människor har rätt till viss integritet. Stör inte folk i sina hem. Ska man fota på en arbetsplats eller en skola måste man ha tillstånd från arbetsgivare eller rektor.
Var försiktig med hur du använder bilderna. Om någon bett dig ta bilder på deras barn är det rimligt att du berättar om du tänker publicera dem på din hemsida, blogg eller Facebook etc, så att de har möjlighet att avstå från låta dig fotografera dem om de ogillar det.
Skulle du råka fotografera och publicera en bild på någon som lever med skyddad identitet eller barn till någon med skyddad identitet, har du gjort värsta sortens övertramp. Du är skyldig att veta det, trots att det inte går att veta. Så att ständigt fotografera okända personers barn utan att föräldrarna känner till det är ingen bra idé.
Man kan glömma att dirigera fyra barn och få dem att se ut på ett visst sätt och titta in i kameran samtidigt. Men det kanske inte gör något?
